Rumlaborg (Raä 26) 1934-35 R34-35/1935 (1934 - 1935)
Arbetsinsatsen vintern 1934-1935 genomfördes med syfte att åstadkomma en förbindelse mellan den, år 1932 upprensade, inre vallgraven och Huskvarnaån. Arbetet utfördes som statskommunalt nödhjälpsarbete där 7 - 8 män genomförde grävarbetet. Fram till den 9 november övervakades arbetet av Georg Sahlström från hembygdsföreningen. Tiden därefter var fil. Stud. Anders Lindahl på plats. Kanalen delades in i 12 rutor, tre meter breda. För att vatten inte skulle tränga in byggdes en vall av jord och torv i den södra delen och en spåntvägg neddriven djupt i backen i den norra. En elektriskt driven centrifugalpump hjälpte sedan till att hålla undersökningsområdet någorlunda fritt från vatten. Rutorna grävdes i två omgångar och det slutliga djupet på dem blev 1,20 meter, samma djup som den förmodade inre vallgraven. Massorna transporterades upp på den inre vallen för att torka och planerades att undersökas sommaren 1935. I samband med grävarbetet framkom ett rikt fyndmaterial av framför allt trä. Fyndmaterialet redovisas i två rapporter, den ena, skriven av Anders Lindahl innehåller de fynd som påträffades under själva vinterarbetet och den andra, skriven av Georg Sahlström, redovisar de fynd som togs om hand när de uppgrävda massorna från kanalen gicks igenom sommaren 1935. Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Anledning till undersökning Forskning
Rumlaborg (RAÄ 26) R31-42 (1931 - 1942)
Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Rumlaborg är anlagd på en naturlig udde som från nordväst skjuter ut i sankmarkerna kring Huskvarnaåns nedersta del. Den yttersta delen av udden, ca 70 meter i N-S och 50 m i Ö-V är i nordöst och öst kringgärdade av två vallar och tre vallgravar. Uddens spets benämns i rapporterna borgkullen, vallarna kallas för vall I och vall II och innersta graven kallas grav I, utanpå denna finns grav II och ytterst grav III. Borgen anlades troligen av Albrecht av Mecklenburg. Den äldsta kända källan där den omnämns är från år 1366 då Albrecht av Mecklenburg nämner i ett brev att han låtit anlägga en befästning vid gården Humblarum. Det är också känt att Albrechts borg blev förstörd i samband med Engelbrekstupproret år 1434. Vid detta tillfälle fördrevs den danske fogden Otte Snaps (Otto Snafs) från Rumlaborg av Herman Berman som intog borgen och brände ner den. Borgen blev återuppbyggd 1448 på uppdrag av kung Karl Knutsson i samband med konflikter med Danmark. År 1464 belägrades borgen av biskop Kettil Karlsson Vasa, dennes bror Erik Karlsson Vasa blev då fogde på borgen. Det är oklart hur länge han satt på Rumlaborg men efter hans tid verkar borgen ha förfallit och inte mycket är känt kring borgen efter detta. Vid utbrottet av dansk-svenska kriget 1611 beordrade Karl IX att man skulle anlägga skansar vid Rumlaborg. Ett stort antal soldater, tillsammans med allmogen (enligt en uppgift över 3000 män) blev kallade till ett läger vid Rumlaborg för att bygga en skans. Borgkullen, vallarna och vallgraven fick i samband med det troligen ett ganska annorlunda utseende mot vad det haft förut. Stora mängder sand verkar ha påförts både borgkullen och vallarna så att de blev mycket högre, det är även möjligt att vallgravarna rensades upp i samband med detta (Sahlström 1934:32ff; Lindahl 1939:44ff). På 1800-talets mitt planades borgkullens yta av och ett lusthus anlades på toppen. Det byggdes 1845 av godsägaren F. Mörk på Rosendala gård (Bergenblad 1995:135). Undersökningarna på Rumlaborg startade på initiativ av Huskvarnas hembygdsförening, under ledning av dess ordförande, folkskollärare Georg Sahlström, och häradsfornvårdare kapten Bror Kugelberg. De tidigaste undersökningarna, 1931, kunde genomföras tack vare arbetskraft från Huskvarna stad, som nödhjälpsarbete. Detta första år rensades de tre vallgravarna på vegetation och dy och tanken var att arbetarna skulle gräva sig ner till fyndförande lager, men inte djupare. I början fanns ingen som kunde övervaka arbetet mer än någon gång per dag. Fynd gjordes, bland annat av brandskadat timmer, vilket gjorde att Riksantikvarieämbetet senare tillät ytterligare undersökningar av borgen, men då med kravet att det skulle finnas arkeologiskt utbildad personal på platsen. De egentliga arkeologiska undersökningarna kan därför sägas ha startat sommaren 1932. Det året leddes undersökningarna av fil. Kand. Erik O Johansson. Han hade hjälp av Sahlström och Kugelberg. Sahlström fick senare också ta över huvudansvaret för undersökningen när Johansson, efter ungefär halva tiden, skulle i väg på en annan undersökning. De följande åren fram till och med 1935 genomfördes undersökningar varje sommar, dessutom under vintern 1934 - 1935. Undersökningarna tog en paus sommaren 1936 för att sedan återkomma 1937, 1938 och 1939. Inga undersökningar genomfördes 1940 eller 1941 men hembygdsföreningen återkom en sista gång 1942. Undersökningarna genomfördes fortfarande med hjälp av arbetare från Huskvarna stad. Man hade även hjälp av studenter, skolungdomar och vissa frivilliga. Efter att Erik O Johansson lämnat projektet 1932 deltog i stället Fil. Stud., senare Fil. Kand. Anders Lindahl, Fil. Stud. Walter Fredriksson och studenten, senare Fil. Kand. Gunnar Hellman. Lindahl var med mellan 1932 och 1938. Walter Fredriksson deltog vid 1933 års undersökning och Gunnar Hellman var med varje år mellan 1935 och 1942. Georg Sahlström deltog i samtliga undersökningar och han har även skrivit flera av rapporterna efter undersökningarna. De flesta av de övriga rapporterna är skrivna av Anders Lindahl. Årsak til undersøkelse Forskning
Rumlaborg 1932 (RAÄ 26) R32/1932 (1932)
Vid 1932 års undersökning gjordes ytterligare fördjupningar i grav I, den inre vallgraven. Detta blev möjligt genom att man byggde upp en spåntvägg (15 meter lång och nedslagen 2,5 meter ner i marken). Man använde även en länspump och hade grävt ett dike i mitten där vatten kunde ledas ner i en pumpgrop. Massorna från vallgraven kördes på skottkärror och undersöktes. Ett litet schakt grävdes i den sydvästra delen av vall I, den inre av vallarna. Detta gjordes eftersom man vid upprensningen 1931 hade påträffat en koncentration av stenar här. På borgkullen grävdes ett smalt schakt, schakt A, som som gick i nordvästlig riktning norr om lusthuset. Detta schaktet gick även delvis in under lusthuset. I den nordvästra delen av detta schakt påträffades en rad med spetsade pålar, nerdrivna minst en meter. Dessa fortsatte både åt väst och öst och därför utvidgades schaktet här och kom att kallas för tvärschaktet. På Borgkullen grävdes även ett schakt som kallades för K-rutan (enligt en anteckningsbok Kugelbergsschaktet). Detta var 3 x 7,5 meter stort och indelad i enmetersrutor. Undersökningarna leddes av kandidat Erik O Johansson, utsänd som Riksantikvarieämbetets kontrollant, men denna var tvungen att lämna Rumlaborg för Alvastra den 22 juli. Det dagliga arbetet övervakades efter detta av Georg Sahlström, medan Johansson gjorde ett och annat tillfälligt besök under de följande veckorna. Schaktningsarbetet i kanalen genomfördes av nödhjälpsarbetare från Huskvarna stad medan genomgången, "knivningen", av massorna genomfördes av skolungdomar. Arbetskraften bestod annars av studenter och äldre studerande, bl.a. T. Andersson, expeditionens tecknare, samt fröken Ingegerd Sjöberg. Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Anledning till undersökning Forskning Max. höjd över havet 95.0 Min. höjd över havet 90.0
Rumlaborg 1935 (RAÄ 26) R35/1935 (1935)
Vid undersökningarna sommaren 1935 grävdes två schakt: Schakt D1 och D2. Schakt D1 lades precis i den östra kanten av det så kallade tvärschaktet från 1932. I detta hade påträffats en rad med pålar, kallad "palissaden" och dessa ville man nu följa. Vidare undersöktes de massor som tagits upp från kanalen föregående vinter och lagts att torka i olika koncentrationer på vallarna. Materialet hade inte torkat under det halvår som gått sedan de grävts upp så de kunde inte sållas men de undersöktes genom ”knivning”. Georg Sahlström ledde arbetet och till sin hjälp hade han fem skolungdomar. I massorna påträffades bland annat 222 träföremål. Vid kanalgrävningen under vintern hade en koncentration av stockar och timmer iakttagits men på grund av väderförhållandena fick undersökningen av dessa vänta. Under juni månad pumpades vattnet återigen bort från kanalen och stockarna kunde dokumenteras av Anders Lindahl. Han hade hjälp av studenten Gunnar Hellman från Huskvarna. Bland annat dokumenterades en pålrad med 15 vertikalt stående pålar från den östra kanten av kanalen i riktning mot kanalens utlopp i Huskvarnaån. Innanför pålraden fanns parallella plankor som, liksom pålraden, tycktes fortsätta in under den inre vallen. Träresterna tolkades som resterna efter en brygga mellan borgkullen och den inre vallen. Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Anledning till undersökning Forskning Max. höjd över havet 95.0 Min. höjd över havet 90.0
Rumlaborg 1937 (RAÄ 26) R37/1937 (1937)
Vid undersökningen 1937 förlängdes, breddades och fördjupades schakt C från året innan. I söder lades schaktet på båda sidor om det schakt C som hade grävts 1933, och som fortfarande stod öppet, men fortsatte även norr om detta. Schaktet blev tre meter brett och 21 meter långt. Det var upp till 4,5 meter djupt så av säkerhetsskäl var det grävt i tre utschaktningar som vardera var 1,5 meter djupa. Längst ner var schaktet en meter brett och vid halva höjden två meter. Under arbetet med schakt C påträffades i söder en stensamling som nödvändiggjorde en utvidgning av schaktet på detta ställe. Utvidgningen gjordes både åt öster och väster men grävdes inte så djupt som schakt C. Detta grunda tvärschakt benämndes schakt L. Ett nytt schakt, schakt H, togs också upp på borgkullens östra sida invid vallgraven. Schaktet blev ca 2 meter brett och 6,5 meter långt och lades i förlängningen av den stockkonstruktion som tidigare påträffats i vallgraven och som förmodades vara en brygga mellan borgkullen och den inre vallen. Syftet var att undersöka bryggans västra landfäste och se om denna kunde kopplas till den palissad som man kunnat se spår av på delar av borgkullens östra sida, vid tidigare års undersökningar. Undersökningarna leddes av Georg Sahlström. Som närmsta medhjälpare hade han fil. Kand. Anders Lindahl. Deltog gjorde även studeranden vid Jönköpings högre allmänna läroverk, Gunnar Hellman, samt två skolgossar i sextonårsåldern. Två arbetslösa män från Huskvarna stad deltog också. Arbetet delades upp så att Sahlström ledde arbetet och hade ansvaret för rapporteringen kring schakt C medan Lindahl ledde arbetet och ansvarade för rapporteringen av schakt H. Hellman assisterade Lindahl, reservarbetarna skötte grävarbetet medan skolpojkarna skötte sållningsarbetet. Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Anledning till undersökning Forskning Max. höjd över havet 95.0 Min. höjd över havet 90.0
Rumlaborg (RAÄ 26) R31-42 (1931 - 1942)
Landskap: Småland Län: Jönköpings län Kommun: Jönköping Socken: Hakarp Trakt/fastighet/kvarter: Rumlaborg Fornlämning: 26 Rumlaborg är anlagd på en naturlig udde som från nordväst skjuter ut i sankmarkerna kring Huskvarnaåns nedersta del. Den yttersta delen av udden, ca 70 meter i N-S och 50 m i Ö-V är i nordöst och öst kringgärdade av två vallar och tre vallgravar. Uddens spets benämns i rapporterna borgkullen, vallarna kallas för vall I och vall II och innersta graven kallas grav I, utanpå denna finns grav II och ytterst grav III. Borgen anlades troligen av Albrecht av Mecklenburg. Den äldsta kända källan där den omnämns är från år 1366 då Albrecht av Mecklenburg nämner i ett brev att han låtit anlägga en befästning vid gården Humblarum. Det är också känt att Albrechts borg blev förstörd i samband med Engelbrekstupproret år 1434. Vid detta tillfälle fördrevs den danske fogden Otte Snaps (Otto Snafs) från Rumlaborg av Herman Berman som intog borgen och brände ner den. Borgen blev återuppbyggd 1448 på uppdrag av kung Karl Knutsson i samband med konflikter med Danmark. År 1464 belägrades borgen av biskop Kettil Karlsson Vasa, dennes bror Erik Karlsson Vasa blev då fogde på borgen. Det är oklart hur länge han satt på Rumlaborg men efter hans tid verkar borgen ha förfallit och inte mycket är känt kring borgen efter detta. Vid utbrottet av dansk-svenska kriget 1611 beordrade Karl IX att man skulle anlägga skansar vid Rumlaborg. Ett stort antal soldater, tillsammans med allmogen (enligt en uppgift över 3000 män) blev kallade till ett läger vid Rumlaborg för att bygga en skans. Borgkullen, vallarna och vallgraven fick i samband med det troligen ett ganska annorlunda utseende mot vad det haft förut. Stora mängder sand verkar ha påförts både borgkullen och vallarna så att de blev mycket högre, det är även möjligt att vallgravarna rensades upp i samband med detta (Sahlström 1934:32ff; Lindahl 1939:44ff). På 1800-talets mitt planades borgkullens yta av och ett lusthus anlades på toppen. Det byggdes 1845 av godsägaren F. Mörk på Rosendala gård (Bergenblad 1995:135). Undersökningarna på Rumlaborg startade på initiativ av Huskvarnas hembygdsförening, under ledning av dess ordförande, folkskollärare Georg Sahlström, och häradsfornvårdare kapten Bror Kugelberg. De tidigaste undersökningarna, 1931, kunde genomföras tack vare arbetskraft från Huskvarna stad, som nödhjälpsarbete. Detta första år rensades de tre vallgravarna på vegetation och dy och tanken var att arbetarna skulle gräva sig ner till fyndförande lager, men inte djupare. I början fanns ingen som kunde övervaka arbetet mer än någon gång per dag. Fynd gjordes, bland annat av brandskadat timmer, vilket gjorde att Riksantikvarieämbetet senare tillät ytterligare undersökningar av borgen, men då med kravet att det skulle finnas arkeologiskt utbildad personal på platsen. De egentliga arkeologiska undersökningarna kan därför sägas ha startat sommaren 1932. Det året leddes undersökningarna av fil. Kand. Erik O Johansson. Han hade hjälp av Sahlström och Kugelberg. Sahlström fick senare också ta över huvudansvaret för undersökningen när Johansson, efter ungefär halva tiden, skulle i väg på en annan undersökning. De följande åren fram till och med 1935 genomfördes undersökningar varje sommar, dessutom under vintern 1934 - 1935. Undersökningarna tog en paus sommaren 1936 för att sedan återkomma 1937, 1938 och 1939. Inga undersökningar genomfördes 1940 eller 1941 men hembygdsföreningen återkom en sista gång 1942. Undersökningarna genomfördes fortfarande med hjälp av arbetare från Huskvarna stad. Man hade även hjälp av studenter, skolungdomar och vissa frivilliga. Efter att Erik O Johansson lämnat projektet 1932 deltog i stället Fil. Stud., senare Fil. Kand. Anders Lindahl, Fil. Stud. Walter Fredriksson och studenten, senare Fil. Kand. Gunnar Hellman. Lindahl var med mellan 1932 och 1938. Walter Fredriksson deltog vid 1933 års undersökning och Gunnar Hellman var med varje år mellan 1935 och 1942. Georg Sahlström deltog i samtliga undersökningar och han har även skrivit flera av rapporterna efter undersökningarna. De flesta av de övriga rapporterna är skrivna av Anders Lindahl. Årsak til undersøkelse Forskning

Share to